Trauma

Tog mig igenom Bröggers bok igår, det blev lite traumatiskt, jag började gråta på pendeln, tänk att minnet av något kan vara så starkt efter 2 år. Saknar dig, min bästa vän! Tog en paus i läsandet men fortsatte sen, var klar lagom till hemkomsten. Så imorse var det dags för en ny bok, det blev Imre´s Kaddish. Det är mycket tankar i den, inte mycket story, men det är väl som det ska vara. Det jag menar på är väl olikheten till den förra boken, mannen utan öde, det var en berättad historia, den här är, ja, hans tankar, med mycket ord, och mycket upprepningar. Jag tror inte att jag är så förtjust i den än, men sånt kan ändras. Jag har ju dessutom massa annat i tankarna, inte minst katten.